RNM handlar om att synliggöra musik som på många sätt rör sig bortanför de gängse genrebeteckningarna. Musik som kanske anses svårtillgänglig av många, men som i sin kompromisslöshet och sin kraft omfattar både glädje och ursinne. Något som just nu sammanfattar detta på pricken är Göteborgstrion Dog Life som är aktuella med sitt självbetitlade debutalbum på Göteborgsbaserade skivbolaget Omlott. Vi bestämde oss för att ta ett snack med trummisen Mårten Magnefors.
Berätta om Dog Life – vilka är ni och vad gör ni?
Dog Life spelar fri improviserad musik som rör sig över en högenergisk platå nånstans i frijazzens utmarker och vidare mot en hårdare, mörkare och mer odefinierad terräng. Bandet består av Anna Högberg – saxofoner, Finn Loxbo – elbas och jag heter Mårten Magnefors och spelar trummor.
Ni väljer att släppa fullängdsdebuten på Göteborgsbaserade skivbolaget Omlott. Hur kommer det sig?
Gustaf Dicksson och Anders Björnsson som driver Omlott brukar sälja vinylskivor på frijazzklubben Brötz då de också har en skivbutik här i Göteborg (Music Lovers Records). Vi hade ett gig på Brötz (vår andra spelning nånsin faktiskt, då under namnet Högberg/Magnefors/Loxbo) och de hörde oss och kände att vår musik hörde hemma på Omlott och ville släppa oss.
Ni släpper skivan på vinyl. Är formatet viktigt för musik/er musik?
Ja. Det är klart att det spelar roll, hur viktigt det är däremot svårare att säga. Jag personligen lyssnar mycket hellre på vinyl än cd. Jag gillar det, ljudet, känslan av att lägga på nålen på en alldeles ny skiva (eller en gammal också för den delen), titta på omslaget, som också kommer mer till sin rätt i det större formatet, gillar t o m den naturliga pausen som uppstår när man vänder sida. På denna skiva har vi valt att arbeta med konstnären Johannes Brander som har gjort ett fantastiskt jobb och vi är mycket nöjda, hade ju faktiskt varit lite tråkigare om formatet varit cd. Vinylskivan är helt klart viktigt för mig och många andra. Jag lägger mycket hellre pengar på en vinylskiva än en cd. Man kan ju hoppas att detta gäller andra också…
Digital musik har många fördelar men i dagsläget är det få som drar nytta av dem och för mig känns det mer ”på riktigt” att släppa en vinyl. Jag har fått intrycket att många som lyssnar på experimentell musik och aktivt köper musik ofta är just vinylfreaks. Så kanske…? För mig så är den viktigaste upplevelsen av musik när den framförs live. Att få vara med när det sker och vara en del av det. Livemusik och inspelad musik är viktiga på olika sätt, kan inte vara utan någon av dem.
Är Göteborg och Västsverige en bra plats för den här sortens musik i allmänhet och för Dog Life i synnerhet?
Det finns fördelar och nackdelar. Jag tycker att det är helt bedrövligt att Sveriges näst största stad inte har en fast scen för experimentell musik. Vi har däremot många intressanta klubbar och föreningar och framförallt många bra musiker i vår del av landet. Musiken är väldigt levande men man skulle kunna önska sig lite bättre ekonomiska resurser och plattformar för denna typ av konstuttryck, fast det gäller väl över hela världen.
Vad händer härnäst för er?
Nu laddar vi inför vår releasespelning på Skjulet i Göteborg den 27 september, sen blir det lite ströspelningar i Sverige och Norge, bl a Umeå Jazzfestival den 25 oktober t ex. Vi planerar också en 10-dagars turné i februari 2015.
Vilken annan västsvensk artist borde vi intervjua?
Saxofonisten och kompositören Niklas Persson som bl a leder Kvintetten som sprängdes.
