Warning: Declaration of EM_Booking::can_manage() should be compatible with EM_Object::can_manage($owner_capability = false, $admin_capability = false, $user_to_check = false) in /storage/content/40/190640/rnm.nu/public_html/wp-content/plugins/events-manager/classes/em-booking.php on line 1085 Warning: Declaration of EM_Bookings::get_default_search($array = Array) should be compatible with EM_Object::get_default_search($defaults = Array, $array = Array) in /storage/content/40/190640/rnm.nu/public_html/wp-content/plugins/events-manager/classes/em-bookings.php on line 7 Warning: Declaration of EM_Calendar::get_default_search($array = Array) should be compatible with EM_Object::get_default_search($defaults = Array, $array = Array) in /storage/content/40/190640/rnm.nu/public_html/wp-content/plugins/events-manager/classes/em-calendar.php on line 413 Warning: Declaration of EM_Category::can_manage($capability_owner = 'edit_categ...', $capability_admin = false) should be compatible with EM_Object::can_manage($owner_capability = false, $admin_capability = false, $user_to_check = false) in /storage/content/40/190640/rnm.nu/public_html/wp-content/plugins/events-manager/classes/em-category.php on line 282 Warning: Declaration of EM_Category::get_image_url() should be compatible with EM_Object::get_image_url($size = 'full') in /storage/content/40/190640/rnm.nu/public_html/wp-content/plugins/events-manager/classes/em-category.php on line 282 Warning: Declaration of EM_Walker_Category::start_el(&$output, $category, $depth, $args) should be compatible with Walker::start_el(&$output, $object, $depth = 0, $args = Array, $current_object_id = 0) in /storage/content/40/190640/rnm.nu/public_html/wp-content/plugins/events-manager/classes/em-category-taxonomy.php on line 152 Warning: Declaration of EM_Categories::get_default_search($array = Array) should be compatible with EM_Object::get_default_search($defaults = Array, $array = Array) in /storage/content/40/190640/rnm.nu/public_html/wp-content/plugins/events-manager/classes/em-categories.php on line 2 Warning: Declaration of EM_Events::get_default_search($array = Array) should be compatible with EM_Object::get_default_search($defaults = Array, $array = Array) in /storage/content/40/190640/rnm.nu/public_html/wp-content/plugins/events-manager/classes/em-events.php on line 440 Warning: Declaration of EM_Events::get_post_search($args = Array, $filter = false) should be compatible with EM_Object::get_post_search($args = Array, $filter = false, $request = Array) in /storage/content/40/190640/rnm.nu/public_html/wp-content/plugins/events-manager/classes/em-events.php on line 440 Warning: Declaration of EM_Events::can_manage($event_ids) should be compatible with EM_Object::can_manage($owner_capability = false, $admin_capability = false, $user_to_check = false) in /storage/content/40/190640/rnm.nu/public_html/wp-content/plugins/events-manager/classes/em-events.php on line 440 Warning: Declaration of EM_Locations::get_default_search($array = Array) should be compatible with EM_Object::get_default_search($defaults = Array, $array = Array) in /storage/content/40/190640/rnm.nu/public_html/wp-content/plugins/events-manager/classes/em-locations.php on line 314 Warning: Declaration of EM_Tags::get_default_search($array = Array) should be compatible with EM_Object::get_default_search($defaults = Array, $array = Array) in /storage/content/40/190640/rnm.nu/public_html/wp-content/plugins/events-manager/classes/em-tags.php on line 2 Warning: Declaration of EM_Ticket_Booking::can_manage() should be compatible with EM_Object::can_manage($owner_capability = false, $admin_capability = false, $user_to_check = false) in /storage/content/40/190640/rnm.nu/public_html/wp-content/plugins/events-manager/classes/em-ticket-booking.php on line 245 Warning: Declaration of EM_Ticket::can_manage() should be compatible with EM_Object::can_manage($owner_capability = false, $admin_capability = false, $user_to_check = false) in /storage/content/40/190640/rnm.nu/public_html/wp-content/plugins/events-manager/classes/em-ticket.php on line 489 Warning: Declaration of EM_Tickets_Bookings::get_default_search($array = Array) should be compatible with EM_Object::get_default_search($defaults = Array, $array = Array) in /storage/content/40/190640/rnm.nu/public_html/wp-content/plugins/events-manager/classes/em-tickets-bookings.php on line 7 Nyheter | RNM | Resurs Ny Musik

Nyheter

Gitarr - foto Polina Ulianova

  • Resurs Ny Musik – 2011-2017

    Redan innan vi på grund av utebliven finansiering beslutade att lägga ner RNM planerade vi att göra en rapport över de tre första verksamhetsåren. I och med nedläggningen blev det än mer aktuellt att på något vis försöka ge en bild av vad som har skett under de här tre åren. Men för att förstå de prioriteringar vi utgick från och de val som gjordes längs vägen, behöver man även förstå varför RNM blev vad det blev och därför ville vi även ge en beskrivning av bakgrundshistorien som sträcker sig ända tillbaka till 2011.

    När vi nu hade möjlighet att faktiskt summera RNM så ville vi även passa på att både reflektera över vad som hade hänt, men också att vara självkritiska till varför saker ibland inte blev som det var tänkt. För saker går sällan enligt ursprunglig plan. I synnerhet när det inte handlar om ett tydligt avgränsat projekt utan om att sjösätta en ny arbetsmodell som också inom sina ramar ska kunna hantera många processer, delprojekt och samarbeten. Till vissa delar finns en planerad oförutsägbarhet. Arbetet skulle bygga på intressenternas medverkan och skulle inte organiseras som en institution. Där finns en styrka. Och en svaghet. Idéer föll bort längs vägen, nya metoder kom till, förhållningssätt ändrades efter de behov som uppstod och de önskemål vi mötte. Men vi vågar nog påstå att vi under de här tre åren byggde upp någonting som var relevant för fältets aktörer, någonting där de själva var medskapande och drivande. Och vi vågar även påstå att vi lyckades göra skillnad under den här relativt korta tidsperioden. Vem vet vart det hade landat om vi hade haft tre år till? Eller ännu längre?

    Vi hoppas att den här dokumentationen kan vara till nytta för både fältets aktörer och för institutioner och bidragsgivare. Nånstans längs vägen kommer det att göras nya satsningar på ny musik, och där kanske den här dokumentationen kan fungera som en referens kring hur man kan tänka och vad man kanske helst ska undvika nästa gång.

    Du kan ladda ner dokumentationen i sin helhet här.
    Eller läsa den online här.

    En av de sista satsningarna vi hann med inom RNM var även att ge Nätverkstan i Göteborg i uppdrag att titta lite på hur förutsättningarna för den nya musikens aktörer ser ut i Västra Götalandsregionen. Det här arbetet resulterade i kartläggningen ”Mellan noise och notställ” Om samtida konstmusik i Västra Götalandsregionen.

    Du kan ladda ner kartläggningen i sin helhet här.
    Eller läsa den online här.

    Hälsningar

    /RNM

  • Tack och hej

    Det har blivit dags för oss att tacka för de här åren. Vi har i olika grad arbetat med RNM sedan 2011 då den första projektfasen inleddes. Sedan årsskiftet 2013/2014 har vi stöttat och arbetet med ett stort antal projekt och satsningar – stora som små – inom den nya musiken i Västra Götaland. Det har varit allt från konferenser om publikutveckling till satsningar som 24kvm, Konstnärsnämndens Internationella Musikresidens, showcaset Klassiker von morgen? i Berlin, Klangbotten tillsammans med Levande Musik, Göteborg Sounds tillsammans med Atalante, Brötz, Entra, Geiger, Göteborg Art Sounds, Levande Musik, och 3:e Våningen. Vi har fungerat som bollplank för olika aktörer, hjälpt till att coacha vad gäller ansökningar, spånat idéer, försökt tänka nytt, gått på nitar, träffat folk, gått på konserter, skickat ut tonsättare på olika europeiska festivaler, inventerat lokaler, arrangörer och teknik och en herrans massa mer. Men nu har det alltså blivit dags att knyta ihop säcken och gå vidare.

    Vi har beslutat att låta hemsidan ligga kvar ett tag. Vi kände att vissa av de projekt som vi inledde mot slutet av 2016 förtjänade en hemvist, om än för ett litet tag i alla fall. Vi kommer även att låta vår digitala portfolio – som innehåller några av de främsta tonsättarna, ensemblerna, musikerna och ljudkonstnärerna den här regionen någonsin har kunna stoltsera med – ligga kvar så länge hemsidan ligger kvar.

    Men sedan ska RNM som helhet även redovisas till Kulturrådet, och vår plan är att göra den redovisningen tillgänglig här på hemsidan när den är klar. Vi tänker att det antagligen finns en hel del lärdomar att dra, lärdomar som vi gärna vill dela med oss till alla er som arbetar med och för den nya musiken. Vi tror att det är viktigt att försöka dra ut så mycket nytta och kunskap som det bara går ur RNM och alla de projekt som har genomförts under de senaste åren. Och vem vet, kanske plockas stafettpinnen upp någonstans längs vägen, och då kanske redovisningen av RNM kan vara ett användbart verktyg?

    Hursomhelst… Alla vi som arbetar med och har varit delaktiga i RNM kommer att fortsätta verka för den nya musiken, på olika plan och i olika sammanhang. Under de här åren har vi sett nya aktörer komma till, vi har sett en enorm utveckling, en vilja, lust och en drivkraft. Vi har försökt sätta ljuset på, och på olika sätt hjälpa, alla er fantastiska tonsättare, ensembler, ljudkonstnärer, arrangörer, improvisatörer, musiker, skribenter och organisationer som verkar inom den nya musiken i Västra Götaland.

    Ni kan nå oss på mail ett tag till, men vi har inte längre någon möjlighet att vara den resurs för den nya musiken som vi hade velat vara. Ni kan även fortsätta dela information på vår facebooksida, som vi behåller ett tag till, och vad gäller övriga frågor som rör den nya musiken i Västra Götaland så hänvisar vi till Kultur i Väst, MCV och GAC.

    Stort tack till alla er för att vi har fått vara en del av detta, vi ses och vi hörs!

    Hälsningar

    RNM

  • Om uthållighet och hållbarhet.

    Jag läser i SAOB om ordet uthållighet.
    Här finns förklaringsord såsom ihärdighet och seghet.
    Där finns ett citat som förklarar: ”De moraliska kvaliteterna.. mod och förtröstan, uthållighet och tålamod, tappert sinne och förmåga att utan knot och klagan fördraga ödets skickelser.”

    Jo. Det sammanfattar ganska väl hur en kulturarbetare, i synnerhet en frilansande sådan, bör fungera och vara funtad. Formuleringen låter ju lite gammalmodig och utmålar för mitt inre en ganska dyster och plågsam tillvaro. Det stämmer ju inte så bra med min inre bild av en kulturarbetares liv. Tvärtom! Allt det som gör oss till just konstnärer och kulturarbetare är ju allt annat än plågsamt. Vi drivs av lust och nyfikenhet att skapa nytt, undersöka, bearbeta, tolka, förmedla, utveckla, inspirera och inspireras.

    Vid sökningar på nätet får jag även följande ord som synonymer till uthållighet:
    ståndaktighet, flit, iver, engagemang, styrka, vigör, vitalitet, energi, stabilitet, sisu, tåga, kraft, kondition.

    All den kreativa energin som driver kulturarbetaren att utöva just sitt professionella värv måste även åtföljas av en god portion uthållighet. Det gäller kulturarbetare på de flesta områden, från enskilda utövare och skapare till producenter och arrangörer, för att nämna några.

    För de kulturarbetare som väljer (ordet ”väljer” kanske kan diskuteras?) att leva i frilansvärldens spänningsmättade atmosfär är utmaningarna ibland (och återkommande) både omänskliga och orealistiska. Arbetsbeskrivningen för en frilansare är ofta omfattande. Och vad mer är att du får lära dig mycket av arbetet själv när du kommer ut i arbetslivet; trial-and-error/learning by doing.

    Vi vet redan att det krävs så mycket mer av en musiker än att vara talangfull och hantverksmässigt bra för att hålla sig kvar i branschen; du måste ofta vara din egen bokare, din egen marknadsförare, din egen producent etc. Tills du har råd själv, att anställa den kompetens(!) som krävs för dessa arbetsuppgifter.

    I början finns den fantastiska spring-i-benen-jag-får-äntligen-komma-ut-i-verkligheten-och-göra-det-jag-alltid-drömt-om-på-riktigt-energin. Den är verkligen fantastisk, i ordets verkliga betydelse. Med tiden erhåller du värdefull kunskap och erfarenheter kring den bransch du verkar i. Du får lära dig att hantera bakslagen och svackorna parallellt med allt det underbara, roliga och kreativa arbetet. Uthålligheten är en lika fantastisk och underbar egenskap!

    Som frilansare ska du helst inte heller ha några längre perioder borta från den scen där du vill vara verksam. Din (mer eller mindre ständiga) synlighet (läs: existens) i branschen är av högsta vikt för att inte falla i glömska och därmed arbetslöshet. Ibland löser sig det sig genom att du ju syns/finns när du är ute och jobbar, det sköter sig liksom självt det där systemet. Men så kommer det kanske perioder av koncentrerat, enskilt, arbete då du inte har samma dagliga kontakt med kollegor. Då är det av största vikt att du kompenserar din (chimära) frånvaro från arenan genom att ”mingla” och synas ”därute” på andra sätt. Gör alltså helst ingen jorden-runt-resa och iakttag försiktighet med ”pröva på nåt helt annat för att få lite ny energi och inspiration” under någon längre tid….

    Och vad du gör – bli inte sjukskriven en längre tid utan att se till att under den tiden ta alla chanser att träffa kollegor och andra viktiga personer, allt för att försäkra omgivningen om att du är tillbaka vilken dag som helst – i toppform så klart!

    Kontakter och nätverk är färskvara, de måste underhållas för att vara aktuella och relevanta. Syns du inte – finns du inte. Så enkelt är det. Gå på konserter och festivaler, prata med folk, var aktiv på sociala medier etc. I annat fall får du oftast inleda ditt återinträde med lite extra arbete på att återuppstå i branschens medvetande.

    Uthållighet är kanske den viktigaste egenskap en kulturarbetare måste besitta. Att inte låta sig slås ned i motgång. Att orka just när du egentligen inte orkar. Att minnas, och lita på, att orken kommer tillbaka efter en svacka. För det gör den allt som oftast, även om vi sällan tror det när vi är i den berömda svackan.

    En del kommer, efter ett antal prövande år i branschen, ändå fram till att det inte är värt allt slit som inte har med själva musicerandet, koreograferandet eller skådespelandet att göra. Omskolning föreligger. Det betyder inte nödvändigtvis att alla åren som frilansande kulturarbetare har varit bortkastade, erfarenheterna och kunskaperna är aldrig bortkastade. Men medan några gör valet att skifta bana utifrån en lust att få göra det där andra, så finns det också alltför många som ser sig tvingade att hitta ett tryggare sätt att försörja sig; hade villkoren sett annorlunda ut hade de fortsatt vara konstnärer.

    Vilka andra akademiskt högutbildade yrkesgrupper förväntas utföra flera andra arbetsuppgifter parallellt med det som de är utbildade till? I många fall förväntas den frilansande konstnären även att driva sin verksamhet i företagsform, vilket kräver ytterligare kunskap och tid.

    Hållbarhet:
    ”…som kan fungera under lång tid.”, läser jag på nätet om ordet.
    I SAOB om ordet hållbar: ”som håller. står sig. varar länge; stark, motståndskraftig.”

    Hållbarhet är något som vi pratar allt oftare om. Åtminstone då det gäller miljö, mat, klädtillverkning, byggnation m.m. På sistone har det talats mer även om kulturens betydelse för ett socialt hållbart samhälle. Men när ska vi börja prata om hållbarhet inom kulturen? Ett levande, hållbart kulturklimat för alla fritt verksamma konstnärer och aktörer? Där långsiktighet är eftersträvansvärt. Där det är meningsfullt att starta en ny verksamhet som ska få utvecklas över tid. Och då menar jag något längre än tre år…

    Hur skapar vi hållbara kulturarbetare? Det handlar om människor – det handlar om konstnärer – det handlar om kompetens – det handlar om ett hållbart kulturklimat. Ett kulturklimat där ett långsiktigt tänkande ses som något positivt och värdefullt.

    Jag väntar med spänning och förhoppning på resultatet av Kulturdepartementets nyligen tillsatta utredning kring konstnärernas villkor. Jag hoppas att hållbarhetsaspekten är något som den ska titta närmare på. Det stora misshushållandet med kompetensen, människorna och initiativrikedomen inom landets konstnärliga kår måste upphöra. Läget är ohållbart – i dubbel bemärkelse. Jag väljer att tro på att utvecklingen av ett hållbart samhälle i framtiden även ska omfatta konstnärer och andra viktiga kulturarbetare.

    Till dess vill jag uppmuntra oss alla att ägna tankar och samtal åt funderingar på hur vi kan bidra med goda idéer och fler samarbeten, inte bara konstnärliga. Kanske kommer kooperativ-konstruktionen att bli vanligare framöver?

    Jag önskar härmed alla ett fruktbart och stimulerande 2017. Och 2018. Och 2019. Och mycket, mycket längre framåt än så!

  • Fartyg6

    Fartyg6 är en sextett som blandar jazz med influenser från nutida konstmusik och pop. Namnet har dykt upp lite här och var de senaste åren. Under 2016 släppte de sin debut-EP och nästa vecka spelar de på Brötz i Göteborg. Vi bestämde oss för att ta reda på lite mer om vilka som ligger bakom namnet.

    Vad och vilka är Fartyg6?
    Farty6 är en sextett som är baserad både i Göteborg och Stockholm, och som spelar modern expressiv jazz med influenser från konstmusik, pop och fri improvisation. Bandet består i dagsläget av mig, Matilda Andersson som är vokalist, och Daniel Gahrton på barytonsaxofon. Det är även vi som hittills skrivit musiken till bandet som baseras på texter skrivna av mig. Utöver det består Fartyg6 av Lisa Grotherus som spelar basklarinett (tidigare Axel Croné som även spelar på skivan.) Milton Öhrström vid pianot, Johanna Ekholm på kontrabas samt Julia Schabbauer på trummor!

    Vad är historien bakom namnet?
    Ordet Fartyg kom fram som idé till bandet som symbol för bandets kollektiva rörliga samspel i musiken. Jag lekte med ordet Fartyg som inte nödvändigtvis ett skepp utan mer som farkost, ett ting som kan lyfta en från en plats till en annan. Vår musik bygger mycket på kontakt och kommunikation i spelandet och det är så vi tar oss framåt. Vi är fartyget som tar musiken med oss på en resa, och på samma gång är vi ett fartyg som gör resan i musiken. Musiken är våra vågor, vårt oväder, vår sol och allt.

    I november 2016 släppte ni er debut-EP Den Första på Göteborgsbolaget PACAYA records. Kan du berätta mer om skivan?
    Skivan är vårt första alster och det är en fröjd att den får se dagens ljus! Den spelades in ett halvår efter att vi börjat spela tillsammans i en studio som tillhör Isildurs Bane i Halmstad. Axel som då var med i bandet har spelat med dem och bjöd in oss dit i februari 2015. Musiken på skivan är skriven av mig och av Daniel Gahrton, baserad på poesi och texter som jag skrivit på svenska. Jag har aldrig vågat mig ut med min poesi förut, men i musiken rör den sig friare och känns helt rätt! Namnet Den Första som skivan heter, ger utrymme för tolkning. Det är delvis vår för första skiva, men den första kan också syfta på en relation eller upplevelse härledd från texterna i musiken. Allt efter vad lyssnaren känner!

    Vad har ni på gång framåt?
    Störst fokus just nu ligger på att sprida vår musik, skriva musik och att boka spelningar för 2017. Vi har förhoppningen om att få resa och spela mycket både i Sverige och utomlands den kommande tiden. Vi spelar till exempel på Brötz i Göteborg nästa vecka, den 25:e januari! På Brötz får publiken höra Fartyg6 spela sin senaste musik och kollektiv, fri improvisation tillsammans i ny form! Med två alldeles färska medmusiker reser Fartyg6 ut över nya hav. På basklarinett har vi numera Lisa Grotherus och på kontrabas Boel Mogensen som båda gör sin premiärspelning med oss på Brötz. I februari reser jag till VICC (Visby International Centre for Composers) i Visby för att skriva ny musik för Fartyg6. Vi har redan nu också mycket nytt material och vi hoppas att under det kommande året spela in våra nya låtar för ett kommande album!

    Läs mer och lyssna på Fartyg6
    www.facebook.com/fartyg6
    www.soundcloud.com/fartyg6
    www.pacayarecords.com

    foto: Anton Olsson / Anton Olsson Photography

  • Konsten – ett kollektivt intresse

    Vi måste göra konsten till ett kollektivt intresse. Det är vårt ansvar som konstnärer och medmänniskor att förena oss som medskapare av vår värld. De initiativ jag sett på senaste tiden i Göteborg, i Sverige och i andra konstnärsgrupper i världen gör mig hoppfull. Den unga generationen med allierade i äldre åldrar hjälps åt. Vi backar och bereder plats åt varandra. Här finns ett kollektivt intresse att göra plats för konsten.

    Föreningen Konstmusiksystrar har ett sådant utpräglat intresse som på kort tid gjort stor skillnad, både på lokal och institutionell nivå. Ett annat otroligt bra initiativ är scenen 24kvm i Sockerbruket som är beläget i Göteborg. 24kvm ger plats åt unga utövare inom ljudkonst och performance. Här träffas många som skapar konst men som rör sig utanför institutionerna. Den separatistiska musikverkstaden som arrangeras på 24kvm är ett fantastiskt exempel på hur vi genom att träffas och skapa tillsammans, delar kunskap och knyter kontakter.

    Kollektivet Bastuklubben huserar på Valand & HDK i Göteborg och fokuserar på visuell konst och hantverk. Deras första utställning ”Fruntimmer – ett sexigt samarbete” hade publikrekord på galleriet A-venue på vernissagekvällen. Sammanlagt deltog över 60 konstnärer i utställningen. I London, England, finns flera unga grupper inom experimentell musik och konstmusik som arbetar kollektivt i alla led, från skapandet av stycken till att producera en konsert. I Oakland, USA, hjälps de unga konstnärerna åt och stöttar varandras projekt på flera kreativa sätt.

    Den etablerade sommarkursen i ny musik i Darmstadt, Tyskland, blev rejält omskakad av initiativet GRID (gender relations in Darmstadt) – ett initiativ från den unga generationen deltagare i frågan om inkludering och behovet av förnyelse och breddning av det konstmusikaliska nätverket.

    Om vi är fler sammanlänkande punkter i samhället blir vi starkare. Vi behöver decentralisera centrum för att dislokalisera en punkt som kan brytas. Vi behöver knyta an och engagera fler människor för att skapa utrymme för konst och expandera ett nätverk som varken toppstyrs eller innefattar endast ett centrum. Om vi gör det tillsammans binder vi samman ett större nät av konstnärliga uttryck och människorna bakom dem.

    Ett exempel på detta är en konsert som arrangerades i Stockholm den 27 november 2016. Malvakvartetten (en stråkkvartett med unga musiker) spelade nyskrivna verk av medlemmar ur Konstmusiksystrar. Arrangörsföreningen Samtida Musik gick in i samarbetet med en producentroll, och konserten hölls på kulturhuset Midsommargården. Här fanns det kollektiva intresset: fyra nätverk gick ihop för skapandet och genomförandet av en konsert. Från fyra hörn decentraliserades konserten som centrum. Bastuklubben arbetade på liknande sätt när de bjöd in konstnärer till utställningen ”Fruntimmer – ett sexigt samarbete”. Det hela blev en interdisciplinär smältdegel. Performance, musik, skulptur, dikt, måleri, video och graffiti möttes i en och samma lokal, där konsten också möttes av en stor samling människor.

    Samarbeten som dessa breddar den diskurs som genom sin konst låter händer hålla i varandra. Resurs Ny Musik (RNM) har under sin korta levnadstid, i likhet med ovanstående exempel, fungerat som ett decentraliserande organ. Med hjälp av RNM har konstnärliga projekt och utövare i Göteborg och Västra Götalandsregionen fått spridning inom och utanför landet. Jag har varit engagerad i flera projekt där RNM delat med sig av sin erfarenhet, kunskap och nätverk. Att RNM inte kan fortsätta vara en länk mellan utövare, arrangörer och publik kommer göra Göteborgs kulturutbud lite påvrare. Det är oroande för att det utarmar vårt kulturliv, både idag och på lång sikt. Samtidigt manar det till att söka nya strategier.

    VAD TYCKER DU?
    Hur fortsätter vi göra konsten till ett kollektivt intresse?

    Madeleine Jonsson Gille
    Vokalist och tonsättare
    Kompositionsstudent vid Högskolan för Scen & Musik i Göteborg
    Ordförande för Ung Nordisk Musik
    Ledamot i Konstmusiksystrar

    www.cargocollective.com/mjgille
    www.unm.se
    www.konstmusiksystrar.se

  • RNM går i graven

    Den 28 februari 2017 går RNM i graven. Den här texten handlar om vad RNM är och har varit under de här tre senaste åren. Den handlar om vad vi har gjort och vad vi har försökt att göra för och med aktörer verksamma inom ny musik i Västra Götalandsregionen. Men det är också en text om Koncernavdelningen kulturs helomvändning, från en öppen dialog med fältet till total tystnad. Men vi börjar från början.

    RNMs historia finns ganska utförligt beskriven på hemsidan, så vi kör den förenklade versionen. 2011 får Kultur i Väst, på initiativ av kultursekretariatet i Västra Götalandsregionen (nuvarande Koncernavdelningen kultur), en uppmaning om att ansöka om utvecklingsbidrag till regional verksamhet från Kulturrådet med syfte att undersöka förutsättningarna för ett regionalt Utvecklingscentrum för ny musik. Det förordades också att arbetet skulle förankras med GAS-festivalen och Kalvfestivalen. Projektet beviljades statliga utvecklingsmedel för en projektperiod om ett år som handlade om kartläggning, analys och rapport. I december 2012 presenterades rapporten ”Utvecklingscentrum för ny musik och ljudkonst – ett utvecklings- och stimulansprojekt för att stärka den samtida musiken i Västra Götaland” och 2013 beviljades medel från Västra Götalandsregionen och Kulturrådet. Hösten 2013 ägnades åt att skapa en fungerande kommunikationsplattform och till att initiera och samverka kring att starta upp ett antal projekt.

    Projekt och satsningar
    Sedan starten 2013 har RNM varit med och initierat och stöttat ett stort antal projekt och satsningar inom den nya musiken. Att rada upp allt som har gjorts skulle bli lite i mesta laget, men några av alla de projekt och satsningar som har genomförts sedan starten är:

    RNMs Portfolio är en digital katalog med ett antal verksamma musiker, ljudkonstnärer, grupper, ensembler och tonsättare från Västra Götalandsregionen som huserats på den egna hemsidan. Syftet med portfolion är att lyfta fram de här aktörerna i en internationell kontext. Portfolion har fungerat som en dörröppnare i diskussioner med internationella programläggare, curators och konstnärliga ledare för festivaler, mässor och scener, och blir på så sätt en lättöverskådlig ingång till några av den nya musikens nyckelaktörer i Västra Götalandsregionen. Portfolion togs ursprungligen fram i samarbete med Kultur i Väst.

    24kvm är en satsning på den elektroakustiska musiken i Göteborg i form av en transdisciplinär studio, som även fungerar som scen med återkommande arrangemang och plats för residens. Projektet initierades av 3:e Våningen, Elektron och Ideofon och drivs idag av ett antal aktörer verksamma inom den elektroakustiska musiken i Göteborg. Här har RNM agerat samverkanspart, samt gått in med viss delfinansiering under framförallt uppstartsfasen. 24kvm har knoppats av från RNM.

    RNM har arbetat fokuserat med publikutveckling sedan start. Ett nationellt centrum för publikutveckling har projekterats och förberetts. Kultur i Västs centrum för publikutveckling RePublik blev en spännande lösning på detta arbete. RNM genomförde i samarbete med Kultur i Väst även konferenserna Publikutveckling från A till Ö som ägde rum på Göteborgs Konstmuseum 2014 och Kultur för alla? som ägde rum på Auktionsverkets Kulturarena hösten 2015. De här konferenserna samlade aktörer från hela landet och medverkande från Skandinavien och England.

    Resor- och pitchmöten har gett ljudkonstnärer från Västra Götaland en möjlighet att tillsammans med representanter från både RNM och Kultur i Väst besöka europeiska festivaler samt att där fått ta del av branschprogram och möta europeiska aktörer inom fältet. Resorna har fungerat både som rena inspirationsresor för de medföljande konstnärerna, men även vad gäller att knyta nya kontakter inför kommande konstnärliga samarbeten.

    Scen- och resurspool handlar om att kartlägga och tillgängliggöra de resurser som finns i Göteborg vad gäller scener, instrumentförråd, produktionslokaler mm. Denna sammanställning är i dagsläget endast ett internt dokument som gjorts tillgängligt för ett antal arrangörer av ny musik i Göteborg. Eftersom det är ett levande dokument, som i grund och botten är början till en databas, är ambitionen att detta ska kunna tas vidare. Scen- och resurspool har även fungerat som en faktisk personell resurs i form av koordinatorn Ebba Westerberg som har arbetat med och för både arrangörer och musiker.

    Projektet Arrangörer i samverkan samlar åtta stycken arrangörer av ny musik i Göteborg. Samarbetet har bland annat resulterat i foldern Ny Musik Göteborg som har kommit ut i två omgångar under 2016 samt projektet Göteborg Sounds där Atalante, Brötz, Entra, Geiger, Göteborg Art Sounds, Levande Musik och 3:e Våningen gemensamt fyllde Stora Teatern Göteborg med scenkonst och konserter av vitt skilda uttryck under Göteborg Art Sounds 2016.

    Kontakt 49 har handlat om att på ett tydligare vis förankra RNMs arbete på ett regionalt plan genom att knyta till sig intresserade aktörer i alla regionens 49 kommuner. Syftet var att skapa kunskap om vilka behov som finns på det regionala planet, vilket skulle generera nya idéer till kommande satsningar. Tanken var att öppna upp för nya möjligheter inom områden som publikutveckling, marknadsföring, konsertutbyten, arbetstillfällen, arrangörsnätverk, konstartsutveckling, samarbeten mellan kommuner mm. Ett ytterligare syfte var att hitta fler spelställen/tillfällen för regionens ensembler och musiker för att därigenom främja möjligheten till turnéer.

    RNM har även agerat rådgivande och stöttande i Klangbotten, ett projekt initierat av Elsbeth Berg från arrangörsföreningen Levande Musik, som förde samman Borås och Skövde Konstmuseer, Konstnärskollektivet Not Quite och Gerlesborgsskolan i ett samarbete kring konserter och installationer med ljudkonstnärerna Hanna Hartmann och Lene Grenager. Under åren har vi även haft en stadig och pågående dialog med MCV som nu även inkluderar både enskilda tonsättare och aktörer verksamma inom nutida/experimentell musik. Vi har också haft en kontinuerlig dialog med Kultur i Väst vad gäller internationella resor för konstnärer, och varit behjälpliga med kontakter och allmän input kring och från fältet.

    RNM har handlat om att synliggöra den nya musiken och att driva frågor och opinionsbilda kring den nya musiken. Via hemsidan och övriga kommunikationskanaler har vi kunnat lyfta enskilda aktörer och projekt och låta aktörer från fältet själva komma till tals. Via vår eventkalender har vi kunna samla alla de fantastiska konserter, installationer, vernissager, samtal och övriga arrangemang som hela tiden sker inom den nya musiken. Visste ni att det bara under september genomfördes 39 arrangemang som på något sätt handlade om den nya musiken? Och då var det bara de konserter och arrangemang som vi fick syn på, siffran är nog betydligt högre… RNM har kunnat vara en samlad röst för ett fält som tidigare saknat just detta, vi har kunnat lyfta blicken för att på ett strukturellt plan diskutera frågor som rör den nya musiken. Självklart har vi inte kunnat täcka allt, men vi har försökt att i alla fall ge en så samlad och fullständig bild som möjligt och därigenom verka för det här fantastiska och mångfacetterade fältet som är ny musik.

    Alla projekt och satsningar har naturligtvis inte fallit lika väl ut. En del idéer har fungerat alldeles utmärkt i teorin men mindre bra i praktiken. En del idéer har fallit bort längs vägen för att de inte längre var relevanta för utövarna. RNM har hela tiden försökt anpassa sig efter de behov som uttrycks av fältets aktörer, vare sig det handlar om arrangörer, intresseorganisationer eller enskilda utövare, dock alltid med samma utgångspunkt: allt som RNM stöttar måste gynna fler än en aktör och aktörerna själva måste vara med och arbeta fram projektet eller satsningen, och alltid med tanken att projektet ska knoppas av och tas vidare av den eller de initierande parterna. Syftet har hela tiden varit att både arbeta för och med fältet.

    Fortsatt finansiering – från dialog till tystnad
    De medel som beviljades 2013 var treåriga medel. Det fanns hela tiden en inbyggd bortre gräns, där RNM skulle behöva hitta ny finansiering för att ta vidare arbetet efter 2016. Våren 2015 görs därför en första ansökan vad gäller Kulturstrategiskt utvecklingsstöd till Västra Götalandsregionen. Ansökan avslogs med motiveringen ”Det är en viktig uppgift att stärka den nya musiken där regionen ligger i framkant nationellt. RNM beskriver hur detta arbete kan utföras. Dock är det inte motiverat att i nuläget etablera en ny plattform för detta ändamål. Flera regionala aktörer har redan ett ansvar att samordna denna typ av verksamhet”. Vilka regionala aktörer som åsyftades gavs det inget svar på. Som skäl angavs senare även att avslaget hade sin grund i att det just då fanns ”ont om pengar i KSU-potten”. Fair enough.

    Under våren 2016 görs så en ny ansökan om Kulturstrategiskt utvecklingsstöd. Sen väntar vi, och hoppas. Och så, den 16 september händer någonting. Det kommer ett brev till GAC, som alltså fungerar som projekthotell för RNM, med ett förordat avslag på RNMs ansökan. Här skriver man bland annat att ”Även om RNM:s satsning är välbehövlig och relevant är det flera andra aktörer, bl a, Kultur i väst som arbetar med liknande satsningar. Dessutom arbetar de andra aktörerna på ett bredare och mer genreövergripande sätt”. Koncernavdelningen Kultur skickar ganska omgående dock ut ett förtydligande i form av en formell ursäkt och skriver ”Beskedet är felaktigt och beror på ett misstag i handhavandet av ansökningsdatabasen vilket jag djupt beklagar”, undertecknat Staffan Rydén, Kulturchef.

    Ett eventuellt avslag oroar oss naturligtvis, och vi vill då självklart få till en dialog med berörd handläggare. Under några dagar, mellan den 16-19 september, skickas ett antal mail där vi från RNMs sida försöker få svar på vem det faktiskt är som har hand om och bereder vårt ärende. En ”dialog” som inte gav några svar och som signalerade en total motvilja kring dialog. De ”svar” som kom från Koncernavdelningen kultur såg alla i princip ut enligt följande: ”som jag tidigare skrev är ärendet fortfarande under beredning och det du fått läsa, av misstag, är ett arbetsmaterial. När kulturchefen tagit ställning till tjänstemannagruppens förslag kommer detta bli offentligt. Då är du välkommen att kommentera förslaget till kulturnämnden”.

    Eftersom allt tyder på att ansökan kommer att avslås inleder vi nu samtal med aktörer inom fältet för att få deras syn på RNMs vara eller inte vara, vilken bild man har av vad som görs och vad som inte görs. Bilden som målas upp är entydig: de aktörer regionen anger som ska ha ansvar för att driva de här frågorna – Kultur i Väst, MCV och GAC – kommer visserligen att i en bredare mening arbeta med den nya musiken, men det är inte ett prioriterat område och de satsningar som eventuellt kommer att göras är enstaka projekt och satsningar. Och från fältets aktörer är det lika entydigt: RNM behövs, arbetet har gjort skillnad och har inneburit reella förbättringar för fältet i stort. RNM har kunnat vara den samlade rösten och resursen.

    Avslag och en möjlig öppning
    Den 21 oktober läggs det korrekta tjänsteutlåtandet ut på Västra Götalandsregionens hemsida. Avslag, som väntat. Nämndens beslut ska tas på Kulturnämndens möte den 27 oktober. Eftersom vi nu haft samtal med aktörer inom fältet sänder vi in en skrivelse till kulturchefen Staffan Rydén. Ännu en gång efterfrågar vi dialog. Svar uteblir. Den 25 oktober skickar vi så samma skrivelse till politikerna i Västra Götalandsregionens kulturnämnd. Och nu händer någonting. Kulturnämndens ordförande Conny Brännberg tar kontakt med oss och öppnar upp för en tätare dialog med fältet i regionen. Lördagen den 12 november läggs så det slutgiltiga protokollet ut på regionens hemsida. Ansökan avslås.

    Talande tystnad?
    Det här är en lång utläggning, med många datum och turer och vi är medvetna om att det kan verka rörigt. Men detta är för att illustrera den process vi har tvingats genomgå i våra försök att föra en dialog med Koncernavdelningen kultur. Försök som har resulterat i noll och intet. Det vi frågar oss nu är varför man inte vill ha en dialog kring de här frågorna? Varför fjärmar man sig från det fält som man har uppdrag att stötta? Instanser som Göteborgs Stad och Kulturrådet välkomnar dialogen med fältet, varför gör man inte längre detta från regionens håll? Där det tidigare fanns en öppen dörr möts vi nu av en massiv tystnad.

    Framtiden
    Kanske finns det en öppen dörr till regionens kulturpolitiker att föra dialogen vidare , något vi välkomnar och ser fram mot. Tyvärr ändrar detta inte på det faktum att den sista februari 2017 går RNM i graven, i alla fall i sin nuvarande form. Från och med då får alla ni aktörer inom den nya musiken i Västra Götaland vända er till Kultur i Väst, MCV och GAC vad gäller stöd, satsningar och synlighet för den nya musiken. Och vi vill verkligen uppmana er att faktiskt göra detta. Ställ krav och ställ frågan om vem som nu ska ta det samlade greppet om det här fältet.

    Vi hade hoppats att RNM skulle kunna arbeta långsiktigt och inte bara bli en i raden av riktade satsningar. Så blev det inte, och vi kan bara beklaga detta.

    Hälsningar

    /RNM

  • Musik är inte ”bara musik”

    När jag hör om bidrag som dras in och stöd som uteblir …

    När jag – tillsammans med fem välbekanta ansikten – sitter i en publik och skäms å artistens och arrangörens vägnar för den dåliga uppslutningen …

    När jag intervjuar skivbolagsmän som är rädda för att framstå som jämställdhetsivrare …

    När jag läser inlägg författade av folk som ser kultursponsring som något odelat positivt …

    När jag slås av faktumet att Sveriges ojämförligt största musikevenemang är tävlingar …

    … då är det lätt att jag misströstar.

    … då händer det att jag för mitt inre öga ser framtiden som ett översvämmat, främlingsfientligt, mansgrisigt och nyliberalt helvete tonsatt av slätstruken och intetsägande musik.

    —-

    Men lyfter jag blicken igen möts jag av hjältar, inspiratörer, eldsjälar, medmänsklighet.

    Världsförbättrarna Impra firar tio år i den svenska jazzscenens tjänst. Festivalerna Sound of Stockholm, Norberg, Hagenfesten och GAS fortsätter att göra allt rätt – deras inkluderande och brobyggande blandningar av genrer och åldrar är precis vad doktorn ordinerade. Nätverket Drömfakulteten slår fast att den elektroniska musikens future is female (för att citera Alix Dobkin). R’n’b-fenomenen Beyoncé, Princess Nokia, Solange och ABRA fyller hitlistorna med genuint spännande tongångar. Klubbarna Brötz, Impuls, Entra och Jazz på Hellsten skämmer bort alla jazz- och improkatter. Etiketterna Kning Disk, IDDB, Xkatedral, Forever United, Northern Electronics och Oma333 får plånböcker att öppnas och stereoapparater att gå varma. Resursen RNM är omistlig.

    För att nämna några exempel.

    —-

    Folk som påstår att musik ”bara är musik” borde hålla käften.

    Musik har förmågan att öppna hjärtan, vidga hjärnor. Musik kan ge förtryckta människor en röst, musik kan lyfta upp nya ämnen på dagordningen, musik kan få dig att känna känslor som du inte känt förut.

    För att detta även ska fortsätta vara sant i all tid och evighet så kämpar jag vidare.

    En löst konsertbiljett, en inhandlad skiva, ett uppmuntrande ord, ett besök i vallokalen – min aktivism må vara blygsam, men den är bättre än inget.

    —-

    Givetvis inser jag att jag här och nu predikar för kören.

    Men när jag blev tillfrågad att skriva den här krönikan beslöt jag mig för att leverera en text som jag själv verkligen behövde läsa. Och då blev det så här.

    Vi får alla den musikscen vi förtjänar.

    Vi förtjänar inte en sexistisk och rasistisk musikscen som enkom styrs av vinstintressen.

  • Utan oss ställs inte frågan om identiteter

    Året är ännu inte över, men jag vågar nog påstå att 2016 går till historien som Sveriges hittills mest schizofrena kulturår. Det började under våren med det så kallade Rikstinget för Västerländsk Konstmusik och avrundas med en debatt om hanteringen av det icke-västerländska museiområdet. Varför skulle vi som främst är aktiva på musikområdet intressera oss för det senare, eller ens det första?

    Utåt sett ser det kanske inte ut att hänga ihop, men det gör det. Och dessa debatter hjälper oss att kasta ljus över en problematik som visar på hur knasigt värderad den fria musiken är inom svensk kulturpolitik; inte bara ekonomiskt utan också gällande det allmänna förtroendet för den icke-kommersiella musikens kraft som samhällelig förändringsagent.

    Jag vill inte offra utrymme på att närmare gå in på motiven bakom den institutionella musikens ”Riksting” i våras. Jag har tagit upp detta tidigare i en intervju i Nutida Musik nr 259/260. Efterspelet är hur som helst intressant. I höstens budgetförslag öronmärker regeringen 58 miljoner i extra stöd till institutionerna. De har fått gehör för uppropet om deras borttynande verksamhet. Den är inte bara exceptionellt dyr i drift, den har allvarliga problem med tillväxten av såväl publik som musiker. Detta har sagts tidigare, många gånger. Men det institutionerna trycker på, i allt större grad, är sitt värde just som institution, det vill säga som kulturarv snarare än musikscen.

    Det är här det är dags att tänka till. Den klassiska musiken ser sig som ett slags pumpande hjärta i den västerländska kulturidentiteten Även om man, som jag, har svårt att acceptera denna identitetsbild är det inte detta som är problematiskt. De värnar i första hand om sitt bevarande, inte sin utveckling och inte heller sin relevans.

    Vad vill man ha? Den yngre publiken naturligtvis, utan att grundligt fråga sig varför så få lockas, om man nu inte spelar filmmusik till Hollywoodfilmer, kända teman från olika dataspel eller hyr ut lokalerna till bolag med omedelbart vinstdrivande syften. Nu har det fria musiklivet inte heller lätt att nå en yngre publik, eller att nå publik över huvud taget. Men där finns en annan vilja, en vilja som hänger samman med att man ser sin relevans i en mångfald, en röst, ett alternativ. Men villkoren är som bekant minst sagt olika.

    Nyligen satte journalisten Ola Wong igång debatten om världskulturmuseerna och deras identitetspolitiska fallgrop, som enligt Wong drivit sina ursprungliga uppdrag åt ett helt annat håll, det vill säga mot en direkt instrumentell politisk verksamhet. Museerna försvarar sig med orden att det är omöjligt att blint uppbära en verksamhet som ofta har djupt problematiska ideologiska rötter, att förvalta ett arv från en annan tid, ett annat samhälle. Här ser man den största faran i att bara bevara. Rättare sagt: samlingarna måste bevaras för framtiden, men de härskna idéerna måste bli historia. I sin tur innebär detta att det som betraktas som historia informerar det framtida. Det ger oss verktyg för att förstå vad vi vill förändra och hur.

    Det är ur denna synvinkel inte svårt att se hur regionmusiken finner sin identitet i själva inverteringen av den betydligt mer samtida kulturarvsaspekten. Museet ser omöjligheten i att bara fortsätta att vårda det gamla och nödvändigheten att förändra och problematisera. Konserthuset vill istället driva en musikalisk museiverksamhet genom ovilja till förändring, vilket reellt sett innebär förvaltandet av sitt patriarkala arv och forna tiders formspråk.

    Så, är vi kvar i de gamla skyttegravarna? Vad vill jag komma till? Under mina år inom konstmusikvärlden har denna ”strid” mellan å ena sidan den institutionella, klassiska musiken och den nutida konstmusiken eller experimentella scenen å den andra, alltjämt varit en fråga om estetiska preferenser. Avantgardet kontra ursprunget, utveckling kontra permanens. Även om jag är på vippen att också säga ung kontra gammal så stämmer det inte. Det är inte bara missvisande utan också en lögn. Den estetiska frågan är mer en seminarieverksamhet, en diskussion där folk är av olika åsikter och med olikt slipade (eller oslipade) argument. Men faktum är att nu när de kulturpolitiska korten ligger på bordet, tydligt blottade, så måste vi stå upp mot de schizofrena handlingar som å ena sidan står upp för en öppen kultursyn och å andra sidan premierar vakuumförpackning.

    Jag jobbar för det fria musiklivet. Inte bara för föreningar utan i förlängningen också för att musiker skall ges en chans att ingå i projekt där de har möjlighet att utveckla sina uttryck. Resurs Ny Musik, Musikcentrum, Musikalliansen, RANK… vi är ganska många idag som arbetar för att hålla uppe en lika enorm som månghövdad verksamhet. I dagarna nås jag av beskedet att RNMs fortsatta verksamhet är hotad och att de utan regionsmedel inte kan göra annat än upphöra med verksamheten. Kan vi ropa: ”Vi är den musikaliska kärnan i den västerländska identiteten”? Nej. Kan vi ropa: ”Utan oss ställs inte längre frågan om identiteter”? Ja!

    Johan Redin

  • Mimitabu – Sound of Göteborg

    Hur låter den nya musiken i Göteborg? Kanske inte en helt enkel fråga att svara på, och naturligtvis helt och hållet beroende på vem man frågar. Men det är precis den här frågan som ensemblen Mimitabu tänker försöka börja nysta i under de två konserter som de genomför på Sound of Stockholm som inleds i morgon, onsdag den 9 november.

    Mimitabu arbetar aktivt med att sprida den allra nyaste musiken av framför allt unga tonsättare och medverkar regelbundet på svenska och internationella musikfestivaler samt producerar egna konserter i Göteborg. Med två konserter under Sound of Stockholm, och musik av inte mindre än sju tonsättare – i olika åldrar och med olika estetiska inriktningar – tecknas ett porträtt som visar bredden och djupet av Göteborgs musikliv.

    Onsdag 9 november kl 20.00
    Hörsalen, Kulturhuset Stadsteatern
    Sound of Göteborg: del I
    Anders Hultqvist – Entropic Pleasures [delineations (a), Version two]
    Lei Feng Johansson – Water Wood
    Lina Järnegard – Kylan, plötslig
    Tony Blomdahl – Anti Focus

    Läs mer om konserten här.

    Torsdag 10 november kl 12:00 – fri entré
    Hörsalen, Kulturhuset Stadsteatern
    Sound of Göteborg: del II
    Johan Svensson – ampèrian loops – part II
    Anna Eriksson – Ping and pong
    Lars Carlsson – Apparatus

    Läs mer om konserten här.

    Verken av Anders Hultqvist, Lars Carlsson och Johan Svensson är beställningar av föreningen Levande musik, med stöd från Statens Kulturråd, som uruppfördes på konserthuset i Göteborg hösten 2015.

    Läs mer om Sound of Stockholm:
    www.soundofstockholm.se

    Läs mer om Mimitabu:
    www.mimitabu.se

  • Nordic Music Days 2016

    Nordic Music Days är en årlig festival som de nordiska länderna turas om att hålla i. I år var det Islands tur. Mitt stycke Aisha blev utvalt och därför åkte jag till Reykjavik och till det nybyggda konsterhuset Harpa.

    Årets festival var kurerad av Gudný Gudmundsdóttir och Anna Berit Asp Christiansen och hade temat integration. I programmet fanns en jämställd representation av kvinnor och män, något som i konstmusikvärlden är högst ovanligt och som därför verkligen är ett framsteg. Men jag funderar lite över om det är det de menar med integration. I Sverige är ordet integration mer förknippat med mångkultur men festivalen är ungefär lika vit som en isländsk glaciär. Det här är ett problem som inte enbart Nordic Music Days kan lösa men jag hade önskat att vi i iallafall pratade om det, speciellt med tanke på festivalens tema.

    Festivalen var väldigt ambitiös. Det var allt från yoga och frågesport till maratonkonserter på tre timmar. Mitt stycke hamnade i kläm av det späckade schemat och var nära att stryka med, men räddas av en hängiven volontär – Maria Ösp Omarsdottir – som styr upp en kör med dirigent på två dagar. Skämtsamt sa man till mig att islänningar har dålig framförhållning. Det hjälper inte direkt mig eller mitt stycke, men det blir ändå ganska bra till slut.

    Jag märkte att jag blev väldigt inspirerad av de konserter jag går på och de installationer jag ser. Det känns som konstmusiken är på väg in i en ny era. Den känns liksom utåtriktad. Flera av tonsättarna och konstnärerna på festivalen är runt trettio och det märks. Det är lekfulla, explosiva och samhällsengagerade verk; stycken som är en del av sin tid och som slitigt sig loss från modernismen (det tog tid!). Jag tyckte mycket om Danielle Dahls verk, when the music is playing: be quiet, stay put, don’t clap until the whole piece is over (2015), som driver fint och stillsamt med konsertens form, det var nästa meditativt i sin svala ironi.

    Kaj Duncan Davids (är en god vän och jag kan vara lite partisk) stycke Computer Music (2016) som är ett av de sista verken i en hel serie med samma namn, är något av det bästa på hela festivalen. Jag ser det som en kommentar till en ensam men upplyst generation. Det bästa med stycket är att det är intressant både ljudmässigt och visuellt i sitt 1:1 förhållande.

    Jag skojar med arrangörerna och säger att jag har mer gemensamt med Britney Spears än Beethoven, de nickar instämmande. Även om jag tycker att den här utvecklingen är bra, får det heller inte gå till överdrift. Jag är på en konsert med SLAETUR som är väldigt underhållande och rolig men kanske ibland på gränsen till tramsig. Jag är å ena sidan vansinnigt trött på pretentiösa stycken som maler och maler, men tröttnar å andra sidan snabbt på musik utan djup eller tanke. Men är detta något att bry sig om (?), det handlar mest om personlig smak. Det viktigaste är ändå att folk håller på. Jag tycker egentligen bara det är trevligt att mer och bredare får plats.

    Min festivalupplevelse präglas starkt av mina fina kamrater och kollegor i Konstmusiksystrar; Kajsa Lindgren, Marta Forsberg och Lo Kristenson. Marta och Lo har verk med på festivalen, Kajsa är på Island för att samla material till ett nytt stycke. Vi sticker iväg på små turer till Islands vildmark för att ta en paus från alla ljud. Systerskapet har på många sätt präglat mitt år och jag ser att det sprider sig till de andra nordiska länderna. Vi får ständigt frågor om vår aktivism i Konstmusiksystrar och om hur det fungerar.

    Jag medverkade i en paneldebatt med deltagare från alla de andra nordiska länderna för att förklara Konstmusiksystrars ståndpunkt. Diskussionen rör sig just nu kring kvotering och kvalité. Kvotering eller inte kvotering, kvalité är inte ett fast begrepp du kan använda när det kommer till konst eftersom vad som är bra ligger i var persons eget tycke. Men genom att ha en bredd och mångfald kan man nå fler människor som kan ha andra referensramar för vad de tycker är kvalité än den vanliga konstmusikpubliken. Sedan kan man inte tvinga folk att intressera sig, men i det här fallet tror jag att scenen länge verkat otillgänglig genom att den favoriserat sina vita cis-manliga tonsättare.

    Nästa år är det Sveriges tur, då blir det i London. Det kanske är lite märkligt att det ska vara i London men de är tydligen för att det ska kombineras med Southbank Centrals firande av Nordisk kultur. Men kan söka fram till den 23:e oktober. Kanske ses vi där?

    Läs mer om Kajsa Magnarsson här.
    Läs mer om ansökan till Nordic Music Days 2017 här.

Scroll to top