En av RNMs satsningar är att, tillsammans med representanter från Kultur i Väst och från det fria musiklivet, besöka diverse europeiska musik- och ljudkonstfestivaler. En sådan festival är Berlinbaserade Ultraschall dit cellisten My Hellgren och tonsättaren Lars Carlsson åkte i slutet av januari med syfte att finna både inspiration, kontakter och spelningar.
I slutet på januari åkte vi, My Hellgren och Lars Carlsson, med RNM till Berlin för att ta del av festivalen Ultraschall. Även om mycket av musiken lutade mer åt det konservativa än det nyskapande hållet, var det en inspirerande resa. Ett stort plus var dock att musiken framfördes av några av de mest framstående ensemblerna vi har i Europa idag. För oss var det ett fantastiskt tillfälle att under några dagar få lyssna till så bra musiker. Under festivalen träffade vi på flera bekanta tonsättare och musiker och fick även möjlighet att prata med några nya som t. ex. Ricardo Eizirik som Mimitabu har ett planerat framtida samarbete med. Ett av målen med resan till Ultrashall i Berlin var att knyta nya kontakter samt att hitta ställen att spela på, vilket vi också gjorde.
Lars Carlsson berättar:
– Den sista dagen av resan gick jag runt i området kring Rosenthaler Platz och Kastanienallee. Efter ett tag gick jag förbi ett skyltfönster till en arkitektbyrå som kändes bekant. Jag stannade till och tittade mig runt och såg då att den låg granne med ett galleri. Jag gick vidare och passerade en skylt på gatan där det stod ”Mode kunst kultur & cafe” och en pil som pekade tillbaka mot galleriet. Plötsligt mindes jag att jag hade besökt detta galleri förra gången jag var i Berlin, och det var därför jag kände igen omgivningen. Jag gick tillbaka till galleriet som heter Friendly Society Berlin. Efter att ha tittat runt en stund så kom en man fram och hälsade. Han sa att jag gärna fick fråga om det var något jag undrade över angående utställningen. Vi började samtala och han var minst sagt mycket trevlig. Efter en stund kom vi så småningom in på att jag arbetade med musik och ljudkonst och att jag letade efter ställen att spela på i Berlin. Jag berättade om min ljudinstallation ”Sculptures of” och Gregor, som den trevlige galleristen heter, blev nyfiken och undrade om jag hade något videoklipp eller ljudexempel att visa. Vi satte oss vid en dator i galleriet och jag visade en version av verket med My på cello. Gregor sa att vi gärna fick spela i deras galleri och därefter tittade vi på olika möjliga lösningar i gallerilokalen och sedan spikade vi ett datum.
