Den 20-22 maj åkte Göteborgsbaserade tonsättaren Henrik Denerin, som även sitter i styrelsen för arrangörsföreningen Levande Musik, till festivalen Only Connect 2016 i Oslo tillsammans med RNM. Här följer Henriks tankar, intryck och funderingar kring festivalen.
Framme i Oslo efter en fin tågresa genom Dalsland och södra Norge samt en liten öppningsmottagning, i det mycket fina ”festivalhuset” Sentralen, så inleddes festivalen storslaget med Oslo-Filharmonien dirigerad av Ilan Volkov som också fungerade som en av de konstnärliga ledarna för festivalen. Orkestern spelade här fyra mycket olika stycken: B. Snaebjörnsdottir och C. Millers stycken var båda av det konceptuella slaget med ganska stillastående musik. Det som för mig stod ut lite på denna konsert var uruppförandet av Øyvind Torvunds stycke Sweet Pieces som var en slags dialog mellan Debussys harmonier, Messiaens instrumentering och 70-tals synthmusik. Del två av första dagen började med en porträttkonsert av Laurence Crane med ensemblen Asamisimasa. Styckena var mycket intima och personliga, och ensemblens utförande mycket bra och inspirerande. Sedan följde ljudinstallationer, samt tre improvisationskonserter med bl.a. Maya Dunietz och Otomo Yoshihide.
Andra dagen började med Ensemble NeoN som uruppförde Parallaxis Forma av Catherine Lamb, även detta mycket långsam och stillastående musik. De fortsatte sedan med två stycken skrivna av musiker från ensemblen varav K. Tjøgersens Traveling Light 2 nog var det stycke som fungerade och stod ut allra mest på festivalen. Sedan följde flera improvisationskonserter med bl.a. Klaus Lang som spelade harmonium solo. Del två av andra dagen började sedan med stycket Mural 2 av Hild Sofie Tajord för brassensemble. Mäktigt stort brass med Oslo brass band, Oslofjord brass och studenter från Norges musikhøgskole, men framförallt brass och slagverkselever i 10-12-årsåldern som öppnade denna konsert mycket fint. Även den andra dagen följde sedan mer improvisationsmusik med allt från poesi, film, dronemusik, samt pianostycken av Emahoy Tsegué-Maryam Guèbro.
Några generella intryck från festivalen blev dess fokusering på långsam och meditativ musik, vilket var något förvånande för mig. Något som jag uppskattade mycket var det intensiva programmet med konserter från eftermiddag till sen kväll utan några pauser. På detta sätt fick man själv välja om man ville ha någon paus och många i publiken verkade gå på det mesta och fick på så sätt uppleva 7-8 timmars musik i sträck. Det var också intressant att få blandningen av noterad kontra improviserad musik. Roligt är också att festivalen och alla dess konserter var mycket välbesökta! En fundering jag tar med mig är hur bra själva arrangemanget av festivalen i sig fungerade med de mycket vackra konsertlokalerna i Sentralen, med hög kvalitet på ensembler samt att man även fått med sig Oslo-Filharmonien på en, trots allt, relativt liten och kort festival. Detta blev nog också det som gjorde starkast intryck på mig och jag funderar på om det överhuvudtaget skulle vara möjligt att göra något liknande i Sverige idag?
Läs mer om Only Connect här och om Henrik Denerin här.
Related Posts
« Portfolio 3.0 är här! Jesper Nordas reseberättelse från Tectonics »