”What You See Is (Not) What You Get”

on augusti 8 | in Nyheter, Slider on start page | by | with No Comments

- Ellen Sjö Sanders tankar från SPOR, maj 2016

I mitten av maj ägde festivalen SPOR rum i danska Aarhus. Marimbaspelaren Ellen Sjö Sander var på plats och här nedan kan ni läsa om hennes bestående intryck från festivalen!

——- 
Mycket skärmar…
Projektioner av människor: musiker som spelar med projektioner av varandra och sig själva, animationer eller fotocollage.

Hur kan man kommunicera med en projektion? Kan man det? Illusioner, ”förstärkt verklighet”.

Vem är det som är på scen och vem är det egentligen som spelar? Är det det instrument som ser ut att spela som faktiskt låter? Händer det nu/live eller är det förinspelat?

Mycket elektronik…
inte så mycket musik, ur musikalisk synvinkel hyfsat ointressant. Mer ljudkuliss? ——-

Mirror Box Extensions*: vanlig black box-scen med projektorduk som backdrop, halvgenomskinliga gardiner här och var, flygel plus diverse slagverk mot vänsterkanten. Några musiker utspridda på scenen en del ”irl”, en del som projektioner på gardinerna. Musikerna spelar med varandra och med projektioner av sig själva, byter plats, går av scen, kommer tillbaka, ibland flyttas gardinerna/projektionerna. Musiken: vanlig ”nutida” från musikerna på scen, blandat med liveprocessat? Eller förinspelat?

Och så fortsätter det. Efter ett tag är de flesta musikerna på scenen och samma sak visas på duken. Sen kommer pianisten in, fast bara som projektion… Men vem spelar egentligen? Här var det ögonblick när festivaltemat blev som tydligast!

Så fort ”wow”-känslan i början lade sig var det dock rätt ointressant. Tekniskt sett imponerande, skickliga musiker, jag satt och funderade på rep-processen och de olika tekniska lösningarna. Men gäsp…

Fram tills ett avbrott/generalpaus med brus. Därefter blev det av någon anledning plötsligt engagerande. Kanske mindre splittrat? Eller kanske för att jag hade gett upp alla som helst försök att ta till mig/förstå vad som pågick?

Efter ”avbrottet” ändrade projektionerna till närbilder, centrerat på scenen, musikerna lite bakom åt ena sidan. En del personer i publiken började fippla med telefoner/iPads. Första reaktionen: men hallå, stäng av den där! Men plötsligt börjar det hållas upp skärmar här och var med variationer av den centrala projektionen/ olika instrument plus ljud.

Slutet av verket visas publikläktaren på projektorduken med musiker som går runt där och spelar, publiken börjar komma in. Är det vi? Eller några andra? Eller vad?

Till slut sitter musikerna vända mot projektionen och tittar på oss i publiken, som tittar på musikerna och oss själva.

*av Stefan Prins, framförd av Nadar ensemble från Belgien som var årets gäst-curatorer på SPOR-festivalen.

——-

Festivalen pågick runt om i Århus med konserter, filmvisning och installationer på olika platser. Förutom Nadar Ensemble medverkade bl.a. Scenatet (som jag missade), Asamisimasa, ”Spor New Music School” (kulturskoleelever under ledning av komponiststudenter och musiker från sinfoniettan) m.fl.

Festival-temat: ”What You See Is (Not) What You Get” var närvarande och tydligt tema i de flesta verken jag upplevde. Allt var också väl genomfört/framfört och en hel del intressanta idéer, men samtidigt för det mesta hyfsat oengagerande slutresultat. En del av verken kanske skulle ha passat bättre på en utställning? Kunna gå förbi/uppleva ur ögonvrån/gå därifrån när det blir för tråkigt och komma tillbaka…

Läs mer om Ellen Sjö Sander på www.marimbaellen.se

Pin It

Related Posts

Comments are closed.

« »

Scroll to top